Biggest loser

Har senaste dagarna kollat lite på biggest loser. Säger bara en sak - jävla skitprogram. Det är inte bara det att deltagarna hetsas ner i vikt på ett otroligt ohälsosamt sätt, utan det är även all den ångest som de även i fortsättningen kommer att förknippa med mat och kropp. Att gå ner fyra kilo på en vecka blir "dåliga siffror". De tränar stenhårt i timmar, med tränare som anser att "det ska göra ont", och får ångest om de inte får träna. Utsätts för frestelser i form av tonvis med sötsaker och att falla för frestelsen och äta minsta lilla blir ett misslyckande. De får lära sig att se mat som siffror.

Och det värsta är att programmet förstärker samhällsidealen. Ät lite och träna mycket, då har du lyckats. Om du inte är smal är du värdelös. Programmet ökar inte bara deltagarnas risker att hamna i ätstörningar, utan även tittarnas. Blir så fruktansvärt förbannad på samhället. Verkar inte ens som att någon reagerar på hur fel hela grejen är. Hur kan det vara roligt att se på överviktiga människor som är så desperata till viktnedgång att de blir sjuka både psykiskt och fysiskt?

De här människorna är dessutom inte okej psykiskt redan från början. Kroppen vill inte väga 150-200 kg eller mer. Det innebär massor av hälsorisker. Det här är människor som förätit sig för att de mår dåligt och har dålig självkänsla. Man skulle kunna säga att de redan från början har en ätstörning. De behöver ta tag i det psykiska, äta regelbundet och hitta nya värden i sina liv. Då skulle de både gå ner i vikt, till en hälsosam vikt som deras kropp vill ligga på, och de skulle få hjälp att må bättre psykiskt.

Varför är samhället så skevt? Hur kan något sådant här tillåtas?
Allmänt | |
Upp