Musik
Här är några av mina favoritlåtar of all times:
All Too Well med Taylor Swift, för att den låten är pure ångest, sorg, känsloutlopp och acceptans.
Blue Danube Waltz av någon Johann Strauss, för att det var det enda klassiska stycket min mamma fick lyssna på utan att jag och min bror skrek TYST! För att jag förknippar den så starkt med min älskade mamma och en tid då min bror och jag ännu inte var totala främlingar. Och för att jag aldrig har varit så lycklig som en gång när jag snurrade runt runt till den musiken när jag var sex.
Morning Mood av Edvard Grieg för att alla andra förknippar den med morgonen, medan jag brukade ha den som godnattsång i bilen.
Credits-låten från Pride and Prejudice (2005) av Dario Marionelli. För att den gör mig lugn och trygg. Till den låten vill jag dra mina sista andetag.
Teardrops av Massive Attack (introlåten till House) för att den innebär långsam självförgörelse när den är som bäst.
Flickan och Kråkan av någon (?) för att den hör till mina barndomsminnen och för att "mitt hopp är en skadskjuten kråka, och jag är ett springande barn".
Photograph med Ed Sheeran för att den får mig att minnas alla som någonsin betytt något för mig och att de finns med mig vad som än händer. Att jag aldrig kommer att glömma.
Det var de jag kom att tänka på just nu. Det får väl räcka.