Om djur och tankar
Har börjat glo på disneyfilmer under mina lediga stunder. Jag är medveten om den vääldigt gammalmodiga kvinnosynen i många av dem som gör dem frånstötande, men jag väljer att ignorera detta för allt det bra som finns i dem. Hakuna Matata-filosofin till exempel. Citatet ovan är ju så klockrent och något jag alltid har haft så himla svårt att acceptera. Något annat jag älskar är Meekos glupskhet i Pocahontas. Han är inte bara mat-glupsk, utan även livs-glupsk. Glupsk är egentligen fel ordval för det har en negativ klang, men i alla fall. Han tar för sig av det han vill ha och skiter i alla andra. Något som ändå känns bra då är att det är människor som skapat filmerna, vilket gör mig något lugnare vad gäller mänskligheten.
Jag älskar djur i allmänhet, appropå typ ingenting. De tänker inte så mycket (tror jag), utan de bara gör. En tjej på Idun hade med sig sin hund hela veckan och det var så himla mysigt. Han blev en väldigt naturlig del av gruppen liksom. Min teori är att människor är djur som tror att vi är mer än djur. Därför blir vi olyckliga över att livet faktiskt inte är så mycket mer. Enligt mig ska man inte försöka "fånga dagen", man ska bara släppa. Alltså man ska inte försöka något alls. Man kan inte tvinga sig till en känsla av medveten närvaro och att leva i nuet. Oj vad flummigt detta är.
Jag önskar nästan nu att jag valt filosofikursen i stället för psykologikursen i höst. Jag älskar att tänka även om jag önska att jag slapp ibland. För det är när jag tänker som jag blir deppig. I och för sig kan jag tycka att det skulle vara att försöka kontrollera mina tankar om jag läste filosofi, och det vill jag ju inte. Mina tankar ska vara friare än en fågel.
Det knasiga med att tänka är att man kan vända och vrida på allt tills det mister sin betydelse.