Äta jobba sova dö
Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker om människorna som finns där och jag tycker om maten. Jag tycker om att folk verkar uppskatta mig även om jag har svårt att fatta varför och svårt att tro på att det faktiskt är så.
Men jag hatar att behöva jobba. hatar att mitt liv från och med nu och fram tills jag dör endast ska gå ut på att försörja mig själv så att jag kan fortsätta leva. Jag antar att det är så med allt. Man brukar ju säga att livet är en kamp. Men vad tjänar det till egentligen? Om livet inte är mer än en kamp, varför ska vi då kämpa för det? Ett oändligt krig där den enda belöningen är ännu mera krig.
Jag kan inte för mitt liv förstå. Men jag är inte den första som tänker så här. Absolut inte. Och som så många andra före mig lär jag fortsätta mitt liv med vetskapen om att allt som händer är totalt meningslöst. Jag måste tro att det finns ett värde även om det inte finns någon mening.