Ord och inga visor

Varför är det så att det typ alltid går åt helvete då sista Idundagen för veckan är över? Jag går runt där på scä hela veckan, grinar och äter. Tror att nu ska det fan bli bra. Så blir det bara kaos igen.

Ibland undrar jag om det någonsin kommer funka. Det är en jävla balansgång och jag bara ramlar ner hela tiden.

 

Och jag vet att det ligger på mig. Behandlingen kommer inte göra jobbet åt mig. Jag har fått en hel del verktyg på Idun, och en hel del insikter. Ändå sitter jag här nu och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Vill inte vara hemma men vill inte heller gå någon annanstans. Önskar att jag slapp leva men vill ändå inte dö. Är hungrig och vill äta men har ingen lust. 

 

Jag har en dagbok för såna här saker. Vet dock inte riktigt vart den är. Orkar inte leta.