Torsdag
Pluggmotovationen just nu är väl sådär. För psykologin alltså. Nu när jag nästan vet vad jag ska göra i vår känns allt som händer just nu inte så relevant. Jag har helt enkelt inte tålamodet.
Såklart, allt är långt ifrån spikat. Men om lite drygt två månader vet jag EXAKT. Och det känns så fruktansvärt bra, även om jag just nu är så fruktansvärt otålig.
Kanske att jag börjar sluta fred med det förflutna också. Jag ska ju alltid älta allt i all jävla oändlighet, men jag försöker släppa nu, det gör jag verkligen.
Livet är inte en konstant, och det får jag väl bara acceptera.