Kroppar osv

Häromdagen sa en snubbe på mitt jobb att jag höll på att bli tjock och att jag äter för mycket. Jag vet att idioten bara ville vara elak men jag fattar inte hur han kunde veta så exakt vad han behövde säga för att jag skulle bli så otroligt påverkad. För påverkad blev jag, det vore ren lögn att säga något annat. Det hjälpte inte heller att jag redan gått runt i flera dagar och tänkt på att jag nu är "större" än jag varit på tre år. Plus en otroligt jobbig dröm som jag haft bara natten innan då jag drömde att jag vägde 70 kg (vilket är 7 kg mer än min högsta vikt någonsin som jag vet om) och folk konstaterade hur härligt det var att jag som varit/fortfarande var ätstörd verkade ta nyheten med sådant lugn. Inombords hade jag panik men försökte ta till allt det jag lärt mig på Idun.

Så kommer den där snubben och får mig att må illa med sin kommentar och jag börjar vrida och vända på allt jag ser och vet.
Är jag tjock?
En del av mig är extremt sugen på att kliva upp på vågen och få svart på vitt. Men jag vet att vad jag än kommer se för siffror så kommer det starta det eviga kretsloppet på nytt. Jag kommer få panik, kommer dra ner på maten, kommer börja träna mer och så kommer jag vara tillbaka på 10 kg- innan jag vet ordet av.

Jag känner mig själv allt för jävla väl.

Och i ärlighetens namn har jag redan mer eller mindre gått ett steg tillbaka. Jag vill inte äta mer än nödvändigt. Äter inte utöver matschemat. Är helt plötsligt inte ett dugg sugen på sötsaker och vet inte om det beror på att jag helt enkelt har tröttnat eller om jag har ångest.

Jag ska väl ta mig upp igen antar jag. Just nu fungerar det ju. Jag har inte helt tappat fotfästet. Men det tar lite mer av mig för att hålla mig kvar.

Det är kanske en aning tragiskt men jag ser bara en enda utväg från ätstörningen och det är att fly från det här ätstörda samhället. Där folk äter kvarg som godis, aldrig har mjölk i kaffet förutom på fredagar och anser att man bör träna för att vara värd något över huvud taget. Där tunnelbaneväggarna tapetseras med bilder på smala och retuscherade tjejer i underkläder och där folk, på riktigt, bedömer folk som är liiite större än idealet som fula, äckliga, jobbiga, lata, ambitiösa, odugliga osv. The list goes on and on.

Om du, mot förmodan, faktiskt skulle se en människa på stan som faktiskt är överviktig och som faktiskt skulle behöva gå ner några kilo för sin fysiska hälsas skull, då beror det INTE på att denna människa är lat, oduglig eller odisciplinerad. Det beror på att människa har ett stört förhållande till mat och bör få mental hjälp.

Jag bara orkar inte med skiten. Varför måste en kropp spela så jävla stor roll? En kropp är en kropp, den är där för att du ska kunna leva. Inte för att andra ska kunna stirra på och döma en.

Folk brukar tjata om att "alla kroppar är vackra". Jag skulle vilja påstå att det inte finns några vackra kroppar, det finns bara kroppar. De är inte till för att fylla en funktion som konstverk. De ska endast bära en framåt i livet.

Det här blev väl något osammanhängande men det skiter jag i.
Allmänt | |
Upp