Ord och inga visor

...your week, your month or even your year.

 

Ungefär så. 

 

Men efter x antal katastrofala dagar, veckor, månader och år så orkar jag knappt bry mig längre. 

 

Den veckan som har varit har varit, tja, inte direkt så illa att jag kan klassa den som katastrofal, men det har nog varit lite mer än bara "inte min vecka". 

 

Under morgondagen, eller i övermorgon eller typ senast dagen därpå tror jag att min framtid de närmaste 6 månaderna bör vara klarlagd. Men vad vet jag. 

 

I tisdags träffade jag min nya psykolog för första gången. Hon ville först att jag skulle berätta lite om min bakgrund. Jag hade svårt att hålla masken då. Av någon anledning tyckte jag att det fanns en sorts ironisk humor i att jag skulle få dra hela min historia ännu en gång. Men jag tog den kortfattade versionen. I kronologisk ordning. I slutändan sa hon bara: och hur mår du idag? 

 

Ja, sa jag då, vad ska jag säga? Jag är arg. Jag är missnöjd. Jag är ledsen och uppgiven. 

 

Misslyckad var nog det ord som beskrev mitt mående idag bäst. 

 

Jag är/känner mig bara jävligt misslyckad.