Jag vet inte om jag orkar
"Jag har en plan. Men jag vet inte om jag kommer orka."
"Så då kan det alltså hända att du hamnar inför ett vägskäl där du kanske måste välja något helt annat."
Precis då känner jag hur den lilla gnistan vaknar inom mig, den slumrande lilla gnistan som vaknar ibland och precis lyckas hålla mig ovanför vattenytan. "Aldrig." säger jag och stirrar på mina händer. "Det kommer aldrig att bli något annat."
Samtidigt så vet jag att jag inte kan inte orka hur länge som helst. Antingen orkar jag, eller så gör jag inte det. Och om jag inte orkar, ja vafan gör jag då? Det finns grader i helvetet och det finns grader av misslyckande. Och trots att jag känner mig som att jag nått botten så vet jag att jag inte är där ännu. Som jag sa - jag håller mig flytande. Det finns en botten att nå och jag undrar om det är dit jag är på väg nu.
En del av mig menar att flytande är allt jag någonsin kommer vara. En annan del menar att jag kan hitta tillbaka till det driv jag en gång hade.
Jag har inte glömt känslan av att vara riktigt levande. Men den har fattats mig länge nu. Aldeles för länge.