Glädjen över...
Att inse att livet är väntan på döden men att man också är fri att göra det bästa av den väntan. Att kunna göra väntan värd. Även saker som inte är något värt kan vara helt underbara och vackra.
Vad är egentligen värt något alls? Varför måste det ens finnas ett värde?
Jag pratade med två tjejer igår som båda var eniga om att det skulle vara bra för mig att åka utomlands för att jag skulle växa så himla mycket då. Men ska jag verkligen behöva åka till världens ände och tillbaka för att hitta vem jag vill vara? Finns det verkligen ett samband mellan ungas resande runt jorden och att hitta sig själv? Eller är det endast det faktum att de reser runt i en ålder då man börjar komma till rätta med saker oavsett?
Jag vet inte. Jag kanske inte alls vet vad jag vill och behöver. Eller så gör jag det. Det får jag väl se.